Caspars treårskontroll

Idag har jag varit med Caspar på treårskontroll. Sanningen att säga så hade jag sett fram emot den, eftersom Caspar alltid varit så tidig i alla avseenden. Bland annat visste jag att jag skulle få frågan om han sa "tre-ordsmeningar" och tänkte därför upplysa Kerstin (vår BVC-sköterska) att han klarade detta redan på sin tvåårsdag.

Kanske var det hybris, vad vet jag, men treårskontrollen var i det närmaste katastrofal. Caspar ville inte följa med in i rummet, han ylade "vill inte gå på kontroll", "vill inte mäta mig" och "vill inte ha någon spruta" i högan sky. Dessutom vägrade han verkligen låta sig mätas, och hans vikt fick vi ta reda på genom att väga oss två tillsammans och sedan dra ifrån min egen vikt. Även detta renderade högljudda protester. 15 kilo blev resultatet vilket gjorde att han hamnade exakt på medelkurvan.

En liten stund gick han med på att titta på bilderna  - en boll, en kopp och en mössa och svarade sedan vad det var för något helt korrekt, förutom mössan som han hävdade var "en ringklocka". Kerstin som hade bunkrat upp med mössor, bollar och leksaker höll då istället upp en mössa och då var det inga problem. Det intressantaste tyckte jag var när Kestin höll upp en liten ugglefigur och frågade vad det var för något och Caspar allvarligt svarade att "det är en leksak". Hon fortsatte med att fråga vad leksaken föreställde varvid han sa att det var en uggla. På något sätt tyckte jag svaret "leksak"sammanfattade Caspar fint, både hans förmåga att kategorisera, hur praktisk han är, samt hans förståelse för människors olika perspektiv. (Jag vågar påstå att nio av tio barn skulle ha svarat "uggla" direkt).

Inte så samarbetsvillig

På slutet skulle vi egentligen ha pratat om matvanor, men Kerstin kastade bara en blick på Caspar och sa att med en sådan perfekt figur (och viktkurva) så måste han äta bra. Caspar såg för övrigt ut som hälsan själv, lite solbränd med sommarblekt hår och nya sommarkläder.

Vidare frågade Kerstin ifall han kunde hoppa på två ben, något som Caspar inte ville. Han vägrade också att rita cirklar, men Kerstin tog mig på mitt ord om att hans motorik var alldeles utmärkt. Inte ens när han fick välja en liten groda tinade han upp.

Caspar tittar på grodan

Det sista Kerstin sa innan vi gick var att hon inte hade några som helst problem att förstå att Caspar pratade bra, med tanke på hur han lagt ut texten om varför han inte alls ville vara där. En klen tröst för mig var detta. Kerstin sa också att Lissan påminde mer om en 1,5-åring än en ettåring med tanke på hur vild och klättrig hon är, vilket jag också tolkade som beröm.

Här finns en redogörelse från Casimirs treårskontroll!